Vi kombinerar klassisk raffineringsteknik med moderna produktionsmetoder

Video Mikkel Selder berättar om varför och hur vi raffinerar linolja

RAFFINERING AV LINOLJA

Sammanfattning

Linolja är en blandning av fettsyror, proteiner, vaxer och antioxidanter. Av dessa har endast de fleromättade fettsyrorna de för linoljefärger och impregneringsoljor nödvändiga egenskaperna. Alla andra beståndsdelar i linoljan försämrar slutresultatet.

De fleromättade fettsyrorna oxideras med luftens syre och bildar molekylkedjor, polymerer, som är otjänliga som näring för levande organismer och därför i princip obegränsat hållbara. Vi avlägsnar alla andra beståndsdelar i linoljan genom raffinering och tillvaratar de fleromättade fettsyrorna. Vi föroxiderar dem till olika viskositet och härdningstid för olika ändamål. Ju längre oxideringen fortskrider desto tjockare blir oljan och desto snabbare oxideras den fullt ut dvs härdas eller torkar till en elastisk polymer som kallas linoxin. Dessa fettsyror tränger in i torra underlag och fäster permanent när de härdas till linoxin, som är vattenavstötande och okänslig för fetter, petroleumprodukter, salter och svaga syror.

Linolja raffinerades på motsvarande sätt för de bästa linoljefärgerna och -oljorna fram till medlet av 1900-talet. Processen var synnerligen tidskrävande och arbetsdryg och föll i glömska sedan de syntetiska färgerna slagit igenom.

Kemin bakom torkande oljor

Linolja innehåller två torkande fettsyror: Linolsyra vars molekyler innehåller två dubbelbindningar mellan syreatomer och linolensyra som innehåller tre. Dessa kan bilda i princip obegränsat långa molekylkedjor, dvs polymeriseras, genom oxidering.

En syreatom i t.ex luften bildar en brygga mellan två fettsyremolekyler genom att binda sig till den ena av bindningarna i en dubbelbinding mellan syreatomer i vardera. Därigenom förenas fettsyremolekylerna till en större molekyl. Då linolsyran kan bilda bryggor till två andra fettsyremolekyler och linolensyran till tre, kan polymeriseringen, fortsätta tills jättemolekyler har bildats. Slutresultatet är en elastisk polymer som kallas linoxin.

Linolja innehåller också oleinsyra vars molekyler innehåller en dubbelbindning mellan syreatomer. Den kan bilda en syrebrygga till endast en annan fettsyremolekyl och kan därför bli del av jättemolekyler av linol- och linolensyra men kan inte ensam bilda jättemolekyler.  

Alla andra beståndsdelar i linoljan ställer till det med torkningen, färgbeständgiheten, hållbarheten, mögelsresistensen i oljor och färger:

För linoljefärger och impregneringsoljor skadliga beståndsdelar

Antioxidanter

Linol- och linolensyrans tendens att polymeriseras med syre är ett hot mot fröets grobarhet. Därför bildas i linfröet antioxidanter, främst tokoferol (E-vitamin).

Avlägsnar man inte antioxidanterna tar linoljefärgen en vecka eller mer att torka, ofta bristfälligt. Detta kan åtgärdas genom att tillsätta ett torkämne, sikkativ, vanligtvis koboltzirkoniumkarboxilat. Denna ger dock oljan en tendens att inte torka igenom utan endast på ytan, att skinntorka. Därför tillsätts ofta även 2-butanonoxim som motverkar skinntorkning.

Framgången med dessa kemiska tillsatser är varierande. Närvaron av antioxidanter är orsaken till att man i manualer för linoljefärg kan läsa att man bör måla mycket tunna lager, att man inte skall måla i solljus och bara under den varma årstiden samt att linoljefärg torkar mycket långsammare än alkydfärg (läs mer om denna nedan).

Selder & Company har löst problemet genom att avlägsna antioxidanterna.

Betakaroten

Linloja innehåller betakaroten, som förutom att det är en antioxidant även gulnar med tiden. Denna permanenta gulning bör inte förväxlas med att linoljan är fotokromatisk, dvs gulnar i mörker och bleknar på några timmar när den utsätts för ljus.

Selder & Company har löst problemet med permanent gulning genom att avlägsna betakarotenet.

Mättade fettsyror

Stearin- och palmitidsyra kan inte torka då de inte innehåller dubbelbindningar mellan syreatomer. Dessa fettsyror torkar inte utan härsknar, reagerar med vatten och utgör näring för mikro-organsimer. Tillverkare av linoljefärg tillsätter därför ofta mögelgift.
Dessa fettsyror sönderdelas dessutom rätt snabbt, vilket leder till att bindemedel i färgen försvinner och lämnar pigmentkornen bara, varvid dess ljusbrytning ändras - färgen ”kritar”. Man kan läsa i manualer för linoljefärg att den måste fräschas upp med några års mellanrum.

När olja, fernissa eller färg som innehåller sådana fettsyror utsätts för väta, uppstår på ytan vita fläckar av olje/vattenemulsion som kan torkas bort med fingret eller en trasa.

Selder & Company har löst problemet genom att avlägsna dessa fettsyror.

Vaxer

Vaxer på fröskalet bildar ett klibbigt gel med vatten. Därför fastnar linfrö på passerande djur och kan spridas. När olja, fernissa eller färg som innehåller sådana vaxer utsätts för väta, uppstår på ytan vita fläckar av gel som kan torkas bort med fingret eller en trasa.

Selder & Company har löst problemet genom att avlägsna vaxerna.

Alkydoljefärg är polyester, en plast

Wikipedia/ Encyclopædia Britannica: ”Alkyd, eller alkydharts, är bindemedlet i alkydfärg. Det är en typ av konstharts framställd genom att en alkohol, ofta glycerol, och en organisk syra, till exempel ftalsyra, polymeriseras genom förestring, till en polyester, som i sin tur förses med omättade fettsyror från exempelvis linolja.”

Riksantikvarieämbetet, Materialguiden om alkyder: ”Lin-, soja- och tallolja är de vanligaste utgångsprodukterna, men fiskolja, kinesisk träolja, safflorolja, samt icke torkande oljor som kokos- och ricinolja och syntetiska fettsyror förekommer också.

Riksantikvarieämbetet, Materialguiden: ”Under en period användes också alkydoljefärger inom restaureringar som ersättning för linoljefärg. Men trots kortare torktider och bättre slagtålighet (Förf. anm.: Jämfört med linoljefärg gjord med oraffinerad linolja) hade alkydfärgerna svårt att uppfylla kraven på god inträngning, elasticitet och ett autentiskt utseende under åldrande och nedbrytning.

Processteknik

Genom att tillämpa modern processteknik på den gamla raffineringskonsten kan vi rationellt producera rena fleromättade oljor. Pumpar, tankar, rör och processkärl är så långt det är möjligt tillverkade av rostfritt eller syrafast stål. Detta gör att vi kan hålla den produktionshygien som krävs för att framställa produkter av hög och jämn kvalitet. Råmaterialen tillförs processen via PLC-styrd vågapparatur och automatventiler. Därför tillsätts de i exakt rätta mängder vid rätt tidpunkt och slutprodukterna får alltid de riktiga egenskaperna.

Användning

Den raffinerade linoljan används som bindemedel i Selder & Co's linoljefärger samt som vattenavstötande impregneringsmedel och poleringsmedel för trä och porös sten, för dammbindare för betong samt som korrosionsskydd av metall. Läs mer under GRUNDOLJA, GOLVOLJA, MÖBELOLJA, LINOLJA FERNISSA, STENOLJA, ROSTSKYDDSOLJA.
Av de icke torkande fettsyrorna som vi avskiljer vid raffineringen gör vi GOLVSÅPA eller GROVSÅPA.
De övriga restprodukterna går till biogasproduktion.